Ett annat språk

Esbjörn Svenssons Trio strömmar ur mina högtalare. Det är den där låten som inleder den tecknade berättelsen om Hercules Jonsson om ni vet… (?) Jag återkommer hur som helst alltid till instrumental musik. Så har det alltid varit. Antar att det beror på att jag skapar mina egna texter. Jag tillhör helt enkelt kategorin musikälskare som går igång på en rytm, eller en känsla snarare än en text. Det andra språket, det vi inte kan tala men känna är det som berör mig oftast. För det är väl så det är? Jag menar, att musik i sig har ett eget inneboende språk som ibland går rakt förbi det rationella och talar till djupet av oss. Hur som helst, det är så jag upplever det.

Tror att det var längtan efter det tilltalet som drev mig att stiga upp tidigt på morgnarna under låg och mellanstadiet (och kanske även i högstadieåldern?). Ritualen var att gå upp så pass tidigt att jag kunde lägga på en LP-skiva på spelaren, sätta mig tillrätta och nicka i takt till ljudbilden i åtminstonne 20 minuter innan det var dags att gå till skolan eller skolbussen. Minst fem dagar i veckan, månad efter månad, år efter år, samma rutin. Det är i varje fall så jag minns det och det var viktigt. Musik är viktigt.

2 reaktioner på ”Ett annat språk

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.