Varför bloggar jag?

Det här med att skriva 100 bloggposter på 100 dagar är verkligen inte det enklaste. Trots att det bara gått någon vecka sedan jag började så har jag märkt av den kamp det innebär att sätta sig och skapa ett blogginlägg varje dag och att det kräver en strategi (och jag verkar inte vara ensam om att uppleva detta). Samtidigt är det oerhört tillfredställande på många vis. Exempelvis fungerar det som ett verktyg för mig att samla saker som jag tycker är intressanta, jag får anledning att strukturera mina tankar, jag tränar min skrivförmåga, jag lär mig nya saker när jag skriver om dem, jag lär mig nya saker om mig själv, jag möter nya människor via mitt bloggande och den interaktion som det medför och det föder nya tankar och idéer. Ja, det är bara några spontana saker som jag kommer på som orsaker till varför jag är en bloggande person.

Sedan går det såklart i vågor. Ibland är det enkelt och blogginläggen blir till nästan av sig själva och andra dagar så kräver det en vis insats och en viss ansträngning för att det ska bli något. Och vet du vad, jag tycker det är helt okej vare sig. Det är väl så livet ter sig på många sätt och vis, inte bara när det kommer till bloggandet. Inte sant!?

Att blogga är en livsstil

Sedan jag började med att blogga, det var på bloggtjänsten blogger om jag minns rätt, så har antalet bloggar jag driver blivit fler och fler. Idag har jag både denna allt-i-allo-blogg och mer ämnesspecikika. Vissa driver jag bara för att det är kul och andra driver jag av mer affärsmässiga skäl. Med tiden har jag faktiskt märkt att just denna mix av bloggtyper berikar helheten. Är jag trött på att skriva om det ena så kan jag skriva om det andra. Vill jag sväva iväg i mitt skrivande så har jag plattformar för det och har jag ett behov av att rikta mig mot en viss målgrupp eller vill nå en viss läsare så är det på de nischade bloggarna som jag får utlopp för det. Som helhet betraktat så vill jag tro att detta gör mig till en bättre och mer mångsidig skribent.

Nu har detta blivit en så naturlig del av mitt liv att jag faktiskt inte skulle vilja leva utan det. Man kan helt klart hävda att bloggandet har blivit en livsstil för mig och detta är jag knappast ensam om.

Varför bloggar du? Det skulle vara väldigt kul och intressant att höra varför du bloggar (om du gör det?) och vad du tycker att det ger dig. Lämna gärna en kommentar och berätta!

Leder det någonvart att definiera allt?

Citat från Hans Ruin ur boken Svenska aforismen från 1962:

De som jagar efter definitioner på allt har drag av lassokastare. Kring det som lever slår de sina definitioners öglor, men draga ofta för hårt till.
Vad de får i sin hand är allaredan dött.

Jag tänker att vår strävan att alltid förstå allting många gånger är överdriven och ändå lite utanför vad vi människor kan greppa. Kan det till och med vara så att vår strävan att begripa allt ibland förstör för oss? Vad är kärlek? Vem är jag? Varför finns jag till? Måste vi ha svar på alla frågor? Kan vi inte bara leva?

100 blogginlägg på 100 dagar – #blogg100

En av de bloggar som har funntis med i mitt medvetande ända sedan jag startade denna blogg 205 är Fredrik Wass blogg Bisonblog. Han skriver oftast om saker som engagerar och intresserar mig. Över åren har både hans och min blogg haft perioder med många uppdateringar och andra ökenperioder där det varit riktigt torrt och där de nya blogginläggen har lyst med sin frånvaro. Parallellt med detta så har vi upplevt hur sociala medier tar allt större andel av internetanvändarnas intresse. De egenägda bloggarna har i många fall inte varit de plattformarna som vi skriver på utan istället lägger vi allt mer tid och energi på kommunikationsplattformar som vi själva inte äger (läs Facebook, twitter, Instagram och dylikt). Därmed har vi i viss mån tappat kontrollen över det vi skriver i samma stund som vi klickat på skicka-knappen.

Man kan fråga sig varför vi säljer våra tankar och texter så billigt? Utan att fördjupa mig i den frågan så kan jag bara konstatera att det har varit precis så för mig. Läsarna på Nobel Prize Winner (om det finns några kvar?) har inte haft mycket att läsa samtidigt som bilderna flödar på mitt Instagramkonto, uppdateringarna på twitter sker dagligen och också relativt regelbundet på Facebook.

Med detta som bakgrund så tycker jag att den utmaning som Fredrik Wass nu adresserat till bloggosfären är riktigt bra. Det hela går ut på att vi ska skaka liv i våra bloggar och publicera ett blogginlägg om dagen under kommande 100 dagar. Hans utmaning tar jag till mig som en spark i min egen “bloggbak” och som ett upplivningsförsök adresserat min egen urmoder till blogg, Nobel Prize Winner. På ett sätt kan man även se det som att jag investerar mitt intellektuella kapital på mitt eget konto istället för på twitters, Facebooks eller Instagrams konto (känner att det kanske var att ta i, men ändå..).

Följ spektaklet på #blogg100

Egentligen drog detta igång igår, den 23 januari, men Fredrik har generöst låtit oss förstå att det går bra att starta när man själv vill, då slutar dock även utmaningen något senare såklart. 10 dagar är det som gäller vilket kommer innebära att jag är i mål den 4 maj (om jag nu räknat rätt). Det hela går även att följa via hashtaggen #blogg100 på twitter.

Varför antar jag denna utmaning? För det första tycker jag att denna blogg förtjänar ett bättre öde än en trött skribent som inte föder den med något bra. För det andra känner jag ett behov av att träna min förmåga att skriva. Visst, det kommer att bli bra, dåliga, korta, långa och väldigt varierande texter men sammantaget är jag övertygad om att det kommer göra mig till en bättre skribent och dessutom upplever jag att skrivandet också hjälper mig att formulera mina tankar och idéer om saker och ting. Men som tidigare på denna blogg; förvänta er inte ämnesmässigt nischade bloggtexter. När jag nu säger att jag kommer att skriva om allt så menar jag verkligen ALLT.