Småbarn som plaskar, gamla gubbar som bastar och tanter som simmar i bredd medans de skvallrar om allt och alla. Jag har just varit i simhallen här i Växjö och kunde då konstatera att det mesta är sig likt (tyvärr till och med det där med tanterna). Faktiskt har det blivit en vana för mig att ta mig dit och avverka ett knippe längder (75 idag). Eller egentligen, detta var tredje gången på de senaste två veckorna så vana är det kanske inte ännu riktigt. Tanken är dock att det ska bli det.
Jag gillar verkligen att simma och särskilt nu när det kan vara lite ruggigt ute. Dessutom har jag fått för mig att det är speciellt bra träningsform. Inget direkt slitage (åtminstonne inte om man simmar så lugnt som jag gör) och troligen väldigt effektivt för muskler och kondition. Det är åtminstonne så det känns. Nästa mål är att få till tekniken i frisimmet.
Upptäck mer från Håkan Liljeqvist
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Jag kan inte simma. Är 33 år och uppväxt vid en sjö. Så är det.
Men jag har börjat med Yoga. Där sitter tanterna också i bredd.
Hm… då kanske det är något allomfattande beteende som sitter djupt rotat i tant-genen? Tror vi får kapitulera inför detta och bara försöka leva med det.