Jag åker hem från Göteborg. Tågresor har ofta en förmåga att trötta mig, jag antar att det beror på ljudet och rörelsen. Men jag är inte trött, inte denna gång. Boken som jag läser (och som för övrigt är inköpt på årets bokrea) håller mig vaken. Jag vet egentligen inte så mycket om Hjalmar Söderberg som författare och jag har ingen föreställning om den debatt som följde av hans bok Doktor Glas när den 1905 för första gången lämnade tryckpressarna. Vad jag däremot vet är att denna bok, trots att den är över hundra år nu, är vass i sitt språk, är lika aktuell idag som då och till del är den lika provokativ nu som den ansågs vara då. Vad jag mer vet är att jag gillar den. En hel del.
Visst, i språket märker man som läsare att det har passerat många kubikmeter vatten under broarna sedan Söderberg blötte pennan i sitt bläckhorn. Å andra sidan gör det lite ålderdomliga språket att man möts av en exakthet som sällan går att finna i vår samtida litteratur. Fråga mig inte hur Söderberg gör det, men med sin stilistiska förmåga eller något annat författarhokuspokus (mina litterära preferenser är inte så stora att jag får något grepp om det här) ger han berättelsen en stor autenticitet. Jag förflyttas dit och då och eftersom boken är skriven som en dagbok så smittar Glas tankar mina egna på ett besynerligt sätt. Men vad handlar det hela om? Eftersom jag själv tycker att detta är en av de allra bästa böcker jag läst av en svensk författare så uppmanar jag dig att ta reda på det själv. Men ändå, i korthet, en lögn föder en annan och snart är Doktor Glas intrasslad i ett triangeldrama som han bara kan se att det finns en lösning på. Men har man verkligen rätt att döda en människa för att rädda en annan?
Illustrationen: Tydligen har Doktor Glas blivit film någon gång för många år sedan och detta var filmaffischen.
Upptäck mer från Håkan Liljeqvist
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Jag läste Doktor Glas i skolan. Svaret tycker jag är ”Nej, han har inte rätt att döda pastor Gregorius”. Pastorn framställs ju som enbart självisk, hycklande och motbjudande. Men det är ju doktor Glas synnerligen subjektiva uppfattning. Tänk om han har en mängd goda egenskaper? Och var ska gränsen dras om man får döda misshagliga människor?
Sen gör han det för Helgas skull, säger han. Men Helga är en vuxen människa, som själv kan ta ansvar för sitt liv. Vem är doktor Glas att spela Gud? I själva verket blev inte Helga lycklig ändå.
Om doktor Glas verkligen velat rädda henne från pastorn kunde han ju prövat att erbjuda sig att gifta sig med henne (utan krav), om hon skilde sig från pastorn. Eftersom problemet är att hon inte kan försörja sig själv och skulle fått dåligt rykte som frånskild.