Rosendals trädgårdscafé – kokboksrecension

På tillfälligt besök hemma hos min mor blir jag stående framför kokbokshyllan. Jag plockar fram Rosendals trädgårdscafé av Monika Ahlberg, Ewa-Marie Rundquist och Kent Nyberg. Pärmens insida vittnar om att jag gav boken till min mor i julklapp 1994. Av sidornas välvårdade skick drar jag slutsatsen att kokboksklassikern är förvånansvärt oanvänd i föräldrahemmet.

Det är inte utan att jag förvånas över att kokboken Rosendals trädgårdscafé har så många år på nacken. Arton år sedan första utgivningen gör att det är med en nostalgisk blick jag börjar läsa. Jag reflekterar också över att 1994 vår året då Pulp Fiction var årets filmsnackis på landets biografer, Oasis, Pulp och Blur tog brittpopen till sin kulmen och samma år lämnade Kurt Cobain tragiskt jordelivet. Det finns många populärkulturella milstolpar som dateras till 1994 och kokboken Rosendals trädgårdscafé tillhör en av dem. Själv minns jag året just av några av de nämnda anledningarna. Oasis hörde jag första gången på vägen mellan Arlanda och Stockholm av en vän som genom en recensentkompis hade kommit över ett demoex. Några dagar senare besökte jag något bakfull trädgårdscaféet på Djurgården. Det var soligt, varmt och getostmackan var mumma för en vilsen själ. I vanliga fall hängde mina kompisar och jag allt för mycket på PM & Vänner i Växjö, som då var en relativt nystartad verksamhet i en blygsam lokal. Trendskickligt och befriande för en småstadsgrabb fångade de upp vad som hände bortom skogslänets gränser. Då hade maten med medelhavsinspiration en efterlängtad fräschör ställd mot den av stekos omgärdade plankstek vars ställning på mången meny var allt för stark. Idag är PM & Vänner en av landets mest välrenommerade etablissemang.

Dagens Nyheter skrev om Rosendals trädgårdscafé att Cajsa Warg kunde abdikera för hon här äntligen fick sin efterträdare som kökskonstens drottning i Sverige. Kanske ord i överkant men det går inte sticka under stol med Rosendals trädgårdscafés betydelse och nydanande insatser för den svenska kokboksutgivningen. Besök ett valfritt lantcafé var helst i landet och du hittar pajer och kakor som är hämtade direkt ur boken eller i vart fall är släktingar i rakt nedstigande led till Monika Ahlbergs recept. Morotskaka, kardemummaskorpor och örtkryddade olivoljor i lagom lantliga glasflaskor är fortfarande i högsta grad närvarande även idag. Då var de nyheter för de flesta. Både till recept och estetisk utformning tycks väldigt lite har ha hänt på dessa arton år när man gör en överblick av dagens kokböcker och matbloggar. Stilidealen håller i sig. Det är fruktigt, chokladigt och stiliserade bilder. Recepten är en blandning av medelhavsmat, franskt och svenskt lantkök. Jag imponeras av författarna som har lyckats skapa en kokbok som står sig över lång tid, och trots att jag i mångt och mycket delar bokens värderingar så känns det något trist att inte mer har hänt sedan dess.

Några tidsmarkörer går att finna i boken. Användandet av blockchoklad hade idag uppgraderats till mörk choklad med riklig kakaohalt. Bilderna på rökande matgäster vittnar om hur snabbt kollektiva självklarheter kan bytas ut mot nya ideal. Inskjutna mellan bokens kapitel finns ett antal essäer. Ahlbergs sambo, skådespelaren Thommy Berggren, bidrar med en hyllningsessä till sin partner. Det är en distanslös text som borde stannat i skrivbordslådan, i vart fall vad gäller det här sammanhanget.

Idag kan man hitta receptboken både i nyutgåva och på antikvariat. Ibland till fyndpris på någon bokrea. Den är väl värd sitt pris. Det är en bok att återvända till och upptäcka på nytt. Recept som Romkruka och Tarte Tatin är några anrättningar som jag nyligen sett och hört repeteras i media. Det finns anledning att tro att Rosendals trädgårdscafé är en receptsamling som trots sin myndiga ålder behåller sin ungdom ännu ett tag.

Köpsugen? Här eller här kan du köpa kokboken.