Eliten är en tragisk komedi

6 kommentarer / Lägg till din kommentar nedan

1. Och skillnaden mot hur du och dina vänner mailar? Den enda som verkligen gjort illa Kjöller är Mustafa Can som valt att publicera saker offentligt.

2. Alexandet Bard, ”ett sociopatiskt svin”, ”en förrädare”, ”vår gemensamma fiende” – ska ”bli så skadad och uthängd som det bara går”. ”Den här jäveln ska vi hitta, hänga ut, sabba karriären för, jävlas med allt vi bara kan”

   Förvånansvärt många idioter som samlas i hans skitlista. Hoppas allt går åt helvete för dom nu. Fredrik Virtanen gör väl jobbet bra själv med sin polska variant på talkshow.

3. N: Skillnaden mot hur jag och mina vänner mailar? Ja, den är milsvid. Så du tycker alltså att man kan prata skit om varandra helt ohämmat så länge man bara håller personen man pratar om utanför? Okej, så kan man ju också göra. För mig framstår dock det inte som speciellt rakt, ärligt och intelligent. Jag passar.

   Danne: Kan jag skymta en rejäl dos ironi månne? Hur som helst kan jag också förundras över detta kotteri på samma vis som Andreas Ekström gör i Sydsvenskans kulturblogg:

   Man kan inte tillhöra ett socialt sammanhang som kontrolleras av Alexander Bard samtidigt som man som expertkommentator ska bedöma samme Bards chanser att från sin förhandsfavoritposition med bandet Bodies Without Organs vinna melodifestivalen. Och exakt det var Anna Björkmans uppgift.

   På Svenska Dagbladet styr en respekterad och fruktad utgivare i Lena K Samuelsson. Om hon har integritet – det finns inget som säger att hon inte har det – så stoppar hon givetvis sin musikkritiker Stefan Malmqvist från vidare skrivande om melodifestivalen. Malmqvist är ju med på Elit, och kletar gärna ihop sig med Bard, till exempel i den här artikeln, där han hyllar det fina bandet Bodies Without Organs.

   Så luta er nu tillbaka och se på när en rad makthavare försöker bagatellisera sin kotteribildning. Se hur de försöker förringa detta som de är beredda att gå över lik för att tillhöra.

   Lyssna, slutligen, inte på dem.

4. Åh herregud. Har du hört talas om källkritik? Du läser Mustafa Can Cans artikel och blir CHOCKAD och tänker ”USCH OCH FY” och därefter börjar du moralisera. Fullständigt patetiskt.

   Skvallrandet på Elit är inte på något sätt annorlunda än det som pågår när du träffar dina vänner och har druckit några öl.

   Nej förlåt, du skvallrar förstås aldrig. Och du skulle aldrig komma på tanken att bli full.

5. Nej Peter, jag blev inte chockad. Men vill poängtera följande; satir eller annan form av ironi i offentligheten är inget jag vänder mig emot. Den är öppen och tillgänglig för alla att ta del av och bemöta, men så är ju inte fallet vad gäller det som bedrivits oemotsagd tills idag i Elit-utskicken. Kärnan till min reaktion är de intima kopplingarna mellan journalister, makthavare och kändisskap. Vad innebär det att det finns ett samspel som detta mellan makthavare och aktörer i medierna? Kan man uppfatta en journalist som trovärdig om han eller hon har varit del av en gemenskap som denna? Är inte risken överhängande att det påverkar det professionella utövandet?

   Till sist, om du uppfattar mig som moralist, patetisk och icke öldrickande, så är det en åsikt och ogrundad mening som får stå för dig.

6. Att bli refererad på lördagsekots bloggkrönika är stort!!

   Jag citerar från sveriges radios hemsida;

   ”Policy för Ekots bloggkrönika:
   Ekots bloggkrönika återger åsikter, tankar och inlägg om politik och samhälle i vid bemärkelse som publiceras på bloggar på internet. Förutsättningen är att de ska vara relevanta, genomtänkta och välgrundade.”

   Så om du mot förmodan inte redan visste att dina tankar och åsikter är relevanta, genomtänkta och välgrundande så vet du det nu.

   Jag gratulerar!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.