Det finns små tecken som ännu inte har profilerat sig på samma sätt som andra tecken. Frågetecknet är ju välkänt och vi förstår hur och när vi ska använda det. Utropstecknet har på senare tid blivit något av en superkändis och finns med överallt numera. Många gånger helt felaktigt och allt för mycket. Sedan finns det andra tecken som bara finns men vi förstår dem inte. Idag uppmärksammar jag semikolonet.
En textmissbrukare fira idag semikolonets dag. Språkpoliserna tycker nämligen att detta tecken är värt pukor och trumpeter och redogör på ett föredömligt sätt för hur och när det ska användas:
1. Har du inte järnkoll på hur det används så glöm att det finns på tangentbordet; tankstreck är i dag en fullgod ersättare (erkänner vi med tungt hjärta).
2. Håll i åtanke att många läsare inte hyser samma känslor som du själv inför detta exklusiva skiljetecken; de inser knappast hur eleganta dina semikolon-baserade formuleringar är.
3. Använd det med måtta och förstånd; det kan bli himla tjatigt om det t.ex. upprepas tre gånger i en och samma punktlista.
Till dessa tips vill jag lägga rekomendationen från Svenska språknämnden; semikolon kan användas när punkt känns för starkt avskiljande och komma för svagt. Det används mellan satser – normalt huvudsatser – som har ett nära samband med varandra. Semikolon följs av liten bokstav.
Håkan håkan.. glöm inte att läsa min kommentar under ”Vem är jag som bloggar”? // Malin
Har lämnat ett lite svar till dig där. Ha det bäst!