Cecilia Hagen säger sig ”ännu inte förstått riktigt varför jag alls ska ägna mig åt att blogga” men ändå gör hon det (men lite sporadiskt). För min egen del har jag inte riktigt fått kläm på varför jag bloggar och ännu mindre varför mitt behov av att blogga är så stort. Det börjar faktiskt bli en del av mitt liv som jag inte vill vara utan. Är det riktigt friskt eller bör jag söka hjälp?
Om det bara vore så att jag gillar att blogga så kanske inte skadan vore så stor, men jag har redan hittat ett antal andra bloggar (20-25 st sådär) som jag måste kolla av dagligen för att jag ska känna mig uppdaterad och i fas. De konventionella medierna, det vill säga TV, radio och dagstidningar har under den senare tiden fått stryka på foten. Det är istället bloggsfären som utgör min nyhets agenda.
Att bli uppslukad av bloggkulturen är jag inte på något sätt ensam om. Hela tiden blir bloggarna fler och fler och folk sprider sina tankar, åsikter och teorier ut på nätet. Tiden är för länge sedan förbi då man kunde tala om vad som var på TV igår (tänk Hylands Hörna då det bara fanns en TV-kanal att tillgå) eftersom medievalen numera är så oerhört många fler. Om man vill kan man hävda att medietillvaron idag är mer defragmentiserad och segmenterad. Hur som helst är medielandskapet inte sig likt och numera oöverskådligt att kartlägga.
Utan att göra någon djupare analys… häftigt tycker jag!
Bloggning är ett socialt fenomen – och därför lika strakt som en förälskelse till en början. Den kan gå över, men den kan också övergå i ett djupare, stadigt förhållande… välkommen!
Du säger det så bra så det inte går att göra bättre. Tack!