Det här håller nog inte längre. Jag kan inte hålla på att dagligen scanna av 147 bloggar och samtidigt få något gjort. Det funkar rätt så illa.
Men det blir svårt. Hur gör ni som lyckas med detta?
6 kommentarer / Lägg till din kommentar nedan
Lämna ett svar
Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.
Sen jag började använda mig av RSS går det mycket enklare. Bara att scanna av vad som är läsvärt!
Jo, jag använder Bloglines men det börjar bli lite ”information overload” samtidigt som jag blivit beroende. Vilket dilemma ;)
Använder mig också av Bloglines, men det är bara att plocka ut några som skriver med kvalitet och följa dessa ”by ping”, de andra bloggarna kan man kolla en gång i månaden eller så. och ha ett annat bloglines, eller köra manuellt.
Jo, ja… jag borde verkligen ha den diciplinen att bara kolla en gång i månaden. Men ja är ju såå nyfiken :)
Men, från och med nu – jag ska träna på det.
Det gick bra så länge jag bara jobbade halvtid, men med ett nytt heltisdjobb på annan ort så börjar det bli lite tungt att öppna Bloglines på kvällen. Men som du säger, man vill ju inte missa något. Jag ska försöka övertala min arbetsgivare att få läsa bloggar om webb och kommuniaion på arbetstid då det är mitt arbetsområde och det borde gå att skriva upp som ”kompetensutveckling” eller nåt.
Jag har dock hellre ett flöde från någon som skriver sällan och bra, än ofta och halvbra. Så jag har börjat gallra lite hårdare nu. Alla flöden som inte har gett mig en ”aha”-, ”kul”- eller ”fasen vad intressant”-upplevelse på sina tre-fyra senaste inlägg åker ut. (Sedan har jag ett par ”måste-flöden” kvar som är aktiva, men inte alltid intressant. Bland annat Politikerbloggen och Dick Erixon.)
Jag känner igen det där. Det är svårt att få allt att klaffa – blogga, läsa andras bloggar, göra… saker man gör när man inte bloggar. Som att jobba och… leva. Jag tror det handlar om att prioritera. man kan nog inte sitta och följa 147 bloggar slaviskt – varje dag. Man får kika in då och då. Annars blir man ju bloggutbränd…