Den här sommaren är verkligen otrolig rent vädermässigt. För min personliga del är den dock ganska dyster på andra sätt. Min pappa fick tas in akut till sjukhuset på midsommarafton. Han är fortfarande allvarligt sjuk och behandlas på intensiven.
Hans problem med magen har hittills krävt två tuffa operationer och ett antal andra typer av ingrepp. Infektionsvärdena är långt ifrån bra och han dräneras just nu på sex olika ställen. Igår upptäckte de ännu en infektionshärd men det verkar inte riktigt som att någon vet hur han ska behandlas för att bli bättre.
Små marginella framsteg ena dagen byts snabbt mot kliv bakåt nästa dag. Det är tufft och tungt för oss anhöriga men en fruktansvärd kamp framför allt för min far. Att se honom så här är ledsamt och svårt att hantera. Sladdar, slangar, mediciner, övervakningsapparatur. Vi är alla plågsamt medvetna om att han kan svikta i hälsa när som helst. Det finns inga garantier, bara ett hopp och en önskan om att pappa ska bli bra igen.
Det som är mest frustrerande är maktlösheten. Det är så lite jag kan göra, så lite jag förstår. Besöker honom så ofta jag kan och tänker på honom mer eller mindre konstant.
Visst, det finns fortfarande hopp men ibland är det svårt att vara hoppfull. Pappa andas så tungt och är så trött.
Uppdatering 2010-08-10: Sedan några dagar tillbaka så har pappa blivit bättre och det kan bara beskrivas som ett mirakel. Vi hoppas att den goda trenden håller i sig framöver.
Gillar hur du använder din blogg. Jag kan känna igen min egen pappas i det här (som din roll) och ksn tänka mig hur han känner att se sin pappa (min farfar) bli allt sämre. Det är jobbigt för mig också men jag är mer avsides. Förstår vad du menar med att du använder bloggen som terapi.
Mvh mimmi
vi i familjen är med er i tankar och böner. Så lite man kan göra- javisst, men ibland är det lilla det stora…. Hälsn och kramar till dej och emma//Gunnel
Det var tråkigt att höra att din pappa är sjuk. Hoppas på bättring. Ta hand om er.
Lider med dig/er. Skönt att höra att han är lite på bättringsvägen. Hoppas att det fortsätter i den riktningen!
Kram Stina