Ikväll är jag just ensam en stund, precis som jag bloggade om här om dagen, och tycker faktiskt det är ganska trevligt. Vi har en balkong som tyvärr inte nyttjas så mycket som den förtjänar. Men ikväll lever jag mitt liv där bland pelargonerna, utemöblerna och ljuden från innergården.
Jag tänker på min pappa som blivit mirakulöst bättre (det finns inget annat sätt att beskriva det faktiskt) och nu flyttats från intensiven till medicinavdelning. Jag tänker på framtiden som är otroligt spännande just nu. Jag tänker på världen och hur bra jag har det. Det är obegripligt. Fantastiskt.
Sedan tittar jag på de fina pelargonerna som står där på bordet. Jag gillar pelargoner.
